De tidigaste skedena Staden föds 1620 Den Gamla Hamnen Yxpila träder fram Utvecklingen till storhamn Till början Gamla fotografier från Yxpila Till hamnens huvudsida Viktiga händelser i hamnens historia suomeksi

 

Den skyddade viken i Yxpila användes på 1700-talet som vinterhamn, och för detta ändamål lodade man senast på 1760-talet en farled. Då problemet med att vattendjupet i Kaustarviken hela tiden förvärrades började en del stadsbor söka efter en ny hamn. Under åren 1818-20 studerade man allvarligt hamnplatsen vid Vitfuruskär eller Nyhamn, som låg på Kronoby sockens sida. Denna hade redan på 1700-talet fungerat som en vinterhamn.

Farlederna in till Yxpila utmärktes för första gången på en karta som staden uppgjorde år 1763. Yxpila användes då som en vinterhamn. J.Cajanus' karta från år 1763. Stadsarkivet i Karleby.
Hela kartan och flera detaljer i ett skilt fönster.

Från vinterhamn till ordinarie hamn

Yxpila, som låg på stadens eget område, steg dock snart fram som det viktigaste alternativet. Yxpila hade fungerat som vinterhamn redan på 1700-talet. År 1823 satte man i stånd vägen till Yxpila, och följande år ansökte Anders Roos och Anders Donner om tillstånd för en upplagsplats för exportgods vid stranden vid Potten. Även andra stadsbor fick använda området för liknande ändamål.

Yxpila användes sannolikt från och med nu regelbundet som hamn. Om detta vittnar att man år 1833 anställde en person vars uppgift var att mäta fartygen i Yxpila. Även 1848 års lotsförordning omnämner farlederna in till Yxpila. De besvärliga trafikförbindelserna till staden lade dock hinder för hamnens utveckling. Man transporterade bland annat trävaror ända från Lahnakoski såg med hästkärror, en trafik som mycket belastade vägen.

Yxpila var även en viktig plats för skeppsbyggnad. På 1830-talet lät Anders Roos bygga åtminstone ett fartyg, och för att få det ut till havs måste man göra sundet från Potten djupare. År 1857 fick också Anders Donner tillstånd att grunda ett skeppsvarv. Gamlakarleby skepps- och varfsbolag grundade 1869 Yxpila Varv, men vid det utfördes sannolikt endast fartygsreparationer.

 
Förutom Hotell Hietala fanns det i Yxpila även ett annat hotell, "Hvalfisken". På bilden kan man se att man har lagt ut gångar av plankor för att göra det lättare att röra sig i den besvärliga terrängen på sandstranden. Ännu år 1880 sådde man även ut strandhavre för att binda sanden. Conrad Sovelius' akvarell. K.H. Renlunds museum.

Det blir livligare under 1870-talet

Den första gemensamma bryggan byggdes uppenbarligen först 1868. Hamnverksamheten i Yxpila blev livligare under 1870-talet. En av orsakerna till detta var att ångbåtstrafiken till södra Finland och St. Petersburg då kom i gång. Emedan trafiken inte var regelbunden måste man bereda passagerarna möjligheter till övernattning i hamnen. Sålunda byggde man på sandfältet vid stranden Hotell Hietala, som efter ett par år övergick i stadens ägo.

Det byggdes allt flera magasin och andra anläggningar i förbindelse med hamnen, och småningom reste sig även bostadsbyggnader i Yxpila. Sedan 1860-talet hade köpmännen byggt sig villor i Yxpila. Då trafiken hela tiden växte ansåg magistraten att området måste kartläggas och en stadsplan uppgöras. Arbetet utfördes år 1873 av underkapten Maximov.

Enligt kartan fanns det på området ett tiotal magasin och andra skjul. Det fanns även sex villor, av vilka en del var belägna vid bryggan, och en del på stranden vid Yxpilaviken, eller Potten, som den också kallades. Tjärhovet hade man placerat på näset mellan Potten och havet. I planen hade man placerat magasinen i raka rader parallellt med stranden.

 

Karta/stadsplan över Yxpila, uppgjord år 1873.Teckenförklaringar:
a) Löwenmarks villa
b) Björkmans -"-
c) Björkmans -"-
g) Lastbrygga
h) Sågbyggnaden
i) Magasin
k) -"-
l) -"-
m) -"-
n) Skjul
o) -"-
s) Verkstad
t) Skjul
u) -"-
w) Packhuset
x) C. Donners tomt
y) Finniläs -"-
z) Hotell Hietalas -"-
å) J. Löfmans -"-
ä) W. Hermansons -"-

I ett skilt fönster:
Området vid Potten
Hela hamnområdet
Hela kartan (1000x1523,164 kt!)

Förbindelsen till staden

Då hamnen växte blev även behovet att lösa problemet med förbindelserna mellan Yxpila och staden allt angelägnare. Byggmästare J. N. Casén föreslog år 1877 att man skulle bygga en hästdragen spårväg från staden till Yxpila. Planen förverkligades dock aldrig, för vid den här tidpunkten föddes tanken på att bygga en järnväg till Österbotten, och då kunde man utsträcka denna ända till hamnen.

År 1877 hade man i USA tagit i bruk en ny uppfinning, telefonen, och då man i Gamla Karleby höll fingret på tidens puls drog man redan följande år en telefonlinje mellan Hotell Hietala och rådhuset. Telefonlinjen var en av de första i Finland, och den nordligaste i Europa.

Den egna flottan krymper

Den egna sjöfarten i Gamla Karleby upplevde sina glansdagar under tiden från 1820-talet till 1840-talet, då stadens handelsflotta hörde till en av de största i landet. Efter Krimkriget nådde handelsflottan inte sin tidigare nivå, och på 1870-talet krympte det egna tonnaget och blev mycket obetydligt. Sjöfarten upphörde visserligen inte, men hamnen besöktes nu av fartyg som var registrerade annorstädes.

 

Dräktigheten på fartyg som registrerats i Gamlakarleby 1766 - 1994, nettoregisterton

Källa: Ojala, Jari, Tuhannen purjelaivan kaupunki. Karlebyn purjemerenkulun historia. Jyväskylä 1996, s. 314.

I väntan på järnvägen

I början av 1880-talet skedde det mycket i Yxpila. Den första strandkajen byggdes år 1880, liksom de för förtullningen nödvändiga utrymmena, och hamnområdet upplystes med två lyktor. Då man fått visshet om den kommande järnvägen vidtog man 1882 förberedande åtgärder: bryggan förlängdes med 25 famnar och Packhuset flyttades från stranden vid Sundet till Yxpila.

 
En del av planen år 1884 för järnvägsbanan till Yxpila. K.H. Renlunds museum. Foto Tapio Väinölä. Hela kartan.

 
Tillbaka i tiden Till början Framåt i tiden
De tidigaste skedena Staden föds Den gamla hamnen Yxpila träder fram Utvecklingen till storhamn
Fotogalleri Till hamnens sidor Kronologi