Den skyddade viken i Yxpila användes
på 1700-talet som vinterhamn, och för detta ändamål
lodade man senast på 1760-talet en farled. Då problemet
med att vattendjupet i Kaustarviken hela tiden förvärrades
började en del stadsbor söka efter en ny hamn. Under åren
1818-20 studerade man allvarligt hamnplatsen vid Vitfuruskär eller
Nyhamn, som låg på Kronoby sockens sida. Denna hade redan
på 1700-talet fungerat som en vinterhamn.
Från vinterhamn till ordinarie hamn
Yxpila, som låg på stadens eget område, steg dock
snart fram som det viktigaste alternativet. Yxpila hade fungerat som
vinterhamn redan på 1700-talet. År 1823 satte man i stånd
vägen till Yxpila, och följande år ansökte Anders
Roos och Anders Donner om tillstånd för en upplagsplats för
exportgods vid stranden vid Potten. Även andra stadsbor fick använda
området för liknande ändamål.
Yxpila användes sannolikt från och med nu regelbundet som
hamn. Om detta vittnar att man år 1833 anställde en person
vars uppgift var att mäta fartygen i Yxpila. Även 1848 års
lotsförordning omnämner farlederna in till Yxpila. De besvärliga
trafikförbindelserna till staden lade dock hinder för hamnens
utveckling. Man transporterade bland annat trävaror ända från
Lahnakoski såg med hästkärror, en trafik som mycket
belastade vägen.
Yxpila var även en viktig plats för skeppsbyggnad. På
1830-talet lät Anders Roos bygga åtminstone ett fartyg, och
för att få det ut till havs måste man göra sundet
från Potten djupare. År 1857 fick också Anders Donner
tillstånd att grunda ett skeppsvarv. Gamlakarleby skepps- och
varfsbolag grundade 1869 Yxpila Varv, men vid det utfördes sannolikt
endast fartygsreparationer.
|
Förutom Hotell Hietala fanns det i Yxpila även ett annat
hotell, "Hvalfisken". På bilden kan man se att man
har lagt ut gångar av plankor för att göra det lättare
att röra sig i den besvärliga terrängen på
sandstranden. Ännu år 1880 sådde man även
ut strandhavre för att binda sanden. Conrad Sovelius' akvarell.
K.H. Renlunds museum.
|
|
Det blir livligare under 1870-talet
Den första gemensamma bryggan byggdes uppenbarligen först
1868. Hamnverksamheten i Yxpila blev livligare under 1870-talet. En
av orsakerna till detta var att ångbåtstrafiken till södra
Finland och St. Petersburg då kom i gång. Emedan trafiken
inte var regelbunden måste man bereda passagerarna möjligheter
till övernattning i hamnen. Sålunda byggde man på sandfältet
vid stranden Hotell Hietala, som efter ett par år övergick
i stadens ägo.
Det byggdes allt flera magasin och andra anläggningar i förbindelse
med hamnen, och småningom reste sig även bostadsbyggnader
i Yxpila. Sedan 1860-talet hade köpmännen byggt sig villor
i Yxpila. Då trafiken hela tiden växte ansåg magistraten
att området måste kartläggas och en stadsplan uppgöras.
Arbetet utfördes år 1873 av underkapten Maximov.
Enligt kartan fanns det på området ett tiotal magasin och
andra skjul. Det fanns även sex villor, av vilka en del var belägna
vid bryggan, och en del på stranden vid Yxpilaviken, eller Potten,
som den också kallades. Tjärhovet hade man placerat på
näset mellan Potten och havet. I planen hade man placerat magasinen
i raka rader parallellt med stranden.
|
Karta/stadsplan över Yxpila, uppgjord år 1873.Teckenförklaringar:
a) Löwenmarks villa
b) Björkmans -"-
c) Björkmans -"-
g) Lastbrygga
h) Sågbyggnaden
i) Magasin
k) -"-
l) -"-
m) -"-
n) Skjul
o) -"-
s) Verkstad
t) Skjul
u) -"-
w) Packhuset
x) C. Donners tomt
y) Finniläs -"-
z) Hotell Hietalas -"-
å) J. Löfmans -"-
ä) W. Hermansons -"-
I ett skilt fönster:
Området
vid Potten
Hela
hamnområdet
Hela
kartan (1000x1523,164 kt!)
|
|
Förbindelsen till staden
Då hamnen växte blev även behovet att lösa problemet
med förbindelserna mellan Yxpila och staden allt angelägnare.
Byggmästare J. N. Casén föreslog år 1877 att
man skulle bygga en hästdragen spårväg från staden
till Yxpila. Planen förverkligades dock aldrig, för vid den
här tidpunkten föddes tanken på att bygga en järnväg
till Österbotten, och då kunde man utsträcka denna ända
till hamnen.
År 1877 hade man i USA tagit i bruk en ny uppfinning, telefonen,
och då man i Gamla Karleby höll fingret på tidens puls
drog man redan följande år en telefonlinje mellan Hotell
Hietala och rådhuset. Telefonlinjen var en av de första i
Finland, och den nordligaste i Europa.
Den egna flottan krymper
Den egna sjöfarten i Gamla Karleby upplevde sina glansdagar under
tiden från 1820-talet till 1840-talet, då stadens handelsflotta
hörde till en av de största i landet. Efter Krimkriget nådde
handelsflottan inte sin tidigare nivå, och på 1870-talet
krympte det egna tonnaget och blev mycket obetydligt. Sjöfarten
upphörde visserligen inte, men hamnen besöktes nu av fartyg
som var registrerade annorstädes.
Dräktigheten på fartyg som registrerats i Gamlakarleby
1766 - 1994, nettoregisterton
|
Källa: Ojala, Jari, Tuhannen purjelaivan kaupunki. Karlebyn
purjemerenkulun historia. Jyväskylä 1996, s. 314.
|
|
I väntan på järnvägen
I början av 1880-talet skedde det mycket i Yxpila. Den första
strandkajen byggdes år 1880, liksom de för förtullningen
nödvändiga utrymmena, och hamnområdet upplystes med
två lyktor. Då man fått visshet om den kommande järnvägen
vidtog man 1882 förberedande åtgärder: bryggan förlängdes
med 25 famnar och Packhuset flyttades från stranden vid Sundet
till Yxpila.
|
En del av planen år 1884 för järnvägsbanan
till Yxpila. K.H. Renlunds museum. Foto Tapio Väinölä.
Hela
kartan.
|
|
|