De tidigaste skedena Staden föds 1620 Den Gamla Hamnen Yxpila träder fram Utvecklingen till storhamn Till början Gamla fotografier från Yxpila Till hamnens huvudsida Viktiga händelser i hamnens historia suomeksi

 

Handeln koncentreras

Målet för kung Gustav II Adolfs merkantilistiska politik var att av Sverige skapa en stark handelsnation. Städer grundades för att staten skulle kunna styra och kontrollera handeln samt för att kunna inkassera en allt större del av skatterna i reda pengar. Handeln var borgarnas privilegium, och den utbredda olagliga bondehandeln kunde bäst begränsas genom att böndernas handelsplatser gjordes till städer.
Tjärbränningen och skeppsbyggnaden hade i hög grad främjat Österbottens ekonomiska betydelse, och som en följd av detta fick landskapet sina första städer i början av 1600-talet.

 
På 1600-talet kunde fartygen segla ända in i stadens hjärta. Vid stranden invid torget kan man läsa "Skute hamn", skuthamn. Här befann sig även packhuset, där förtullningen skedde. Claes Claessons karta från år 1649. Lantmäteristyrelsens arkiv.
Hela kartan i ett skilt fönster.


Borgare och bönder

Bondeköpmännen hörde till det översta skiktet i samhället, och de utövade ett stort inflytande på den lokala förvaltningen och på det ekonomiska livet. Det är därför ingen slump att Gamla Karleby år 1620 grundades på landområden som hörde till dessa ledande mäns byar (Ristrand och Kvikant), och att de innehade en central roll även som borgare i den nya stadens första skeden.

Handelsområdet för Gamla Karleby bestämdes i stiftelseurkunden från år 1620 på följande sätt:

"Så skall också allmogen i Pyhäjoki, Kalajoki, Lochteå, Karleby och Kronoby socknar vara förpliktade att föra sina varor till staden och där avyttra dem till borgarskapet, och det är ingalunda alls tillåtet för borgare från andra städer att där bedriva handel med allmogen i socknarna. Undantasvis må de på de allmänna marknadsplatser som hålles i de ovan nämnda socknarna... på skäligt sätt köpslå med dem, och vad de inte kunnat avyttra bör de föra med sig därifrån. Det är emellertid inte förbjudet för dem att besöka andra städer. Ej heller skall någon bonde som är bosatt på landsbygden inneha lov att bedriva segelsjöfart, såsom hittills har skett, utan måste han bege sig med sina varor till den närmaste staden och där sälja dem. "

Handelsområdet sträckte sig alltså ända till Salo socken, eller till nuvarande Brahestad, och Gamla Karleby fick på detta sätt den bästa delen av det tidigare handelsområdet för Uleåborg, och snart blev Gamla Karlebys betydelse som handelsstad även större än Uleåborgs.

 

Stadssundet var i mitten av 1600-talet ett par hundra meter brett, och Långa Bron som sträckte sig över det gjorde verkligen skäl för sitt namn. En stor del av borgarnas bodar var belägna i mitten av Sundet; sannolikt lastades fartygen även direkt från dem. Conrad Sovelius' kopia av Johan Persson Gäddas karta från år 1664. K. H. Renlunds museum. Hela kartan (40 KB) i ett skilt fönster.

Hamnen i ändan av Torggatan

Hamnplatsen i byn Ristrand var sannolikt i bruk redan innan staden grundades. Kaustarviken hade i varje fall blivit så grund att staden inte kunde grundas vid den gamla hamn- och marknadsplatsen på Kyrkbacken.

Den första stadsplanen över staden hade torget som centrum, och vid det låg de centrala byggnaderna för förvaltning och handel. I torgets omedelbara närhet låg hamnen med sina bryggor.

För det mesta transporterade bönderna tjäran om vintern, antingen till staden eller till dess lastningsplats. Det finns inte några uppgifter huruvida Tjärholmen fungerade som en lastningsplats ännu efter det att staden grundats - den låg ju inte inom stadens område. Rövarskär kan ha varit en lastningsplats emedan där fanns det åtminstone en lagringsplats för trävaror. År 1647 grundades ett tjärbruk på Rövarskär, och för detta måste man åtminstone transportera tjäran. Även i Lochteå och i Kalajoki fanns det lastningsplatser.

 

Hela kartan (88 KB, 100 x 553) i ett skilt fönster.

Stadssundet i Gamla Karleby år 1710. Till höger Rövarskär, på vilket det fanns en tullstuga. Holmen i sundet är Puurokari, och prickarna som syns där är köpmännens bodar. Riksarkivet.


Tjärhandeln

Innan tjäran fick lastas ombord på fartyget måste kvaliteten och mängden kontrolleras. Kontrollen utfördes av en för uppgiften vald särskild tjänsteman, "tjärvräkarn".

Till en början förde man stora mängder tjära och trävaror även till torget och till köpmännens gårdar. Då exportmängderna växte blev man på grund av bristen på utrymme och brandfaran tvungen att lagra trävarorna vid mynningen av Sundet och sedermera på Rövarskär. Man lagrade tjära också i köpmännens bodar i Sundet.

År 1664 förstördes staden helt av en brand. Följande år gjorde man upp en ny, regelbunden stadsplan; torget och hamnen förblev dock i stort sett kvar på sina tidigare platser.

 
Tillbaka i tiden Till början Framåt i tiden
De tidigaste skedena Staden föds Den gamla hamnen Yxpila träder fram Utvecklingen till storhamn
Fotogalleri Till hamnens sidor Kronologi